Tiden börjar rinna ut för den här gången och det är dags att runda av. Det passar väl därför utomodentligt bra med en den klassiska SISU-grejen att sammanfatta, diskutera resultat samt att fundera över vad man kommer ta med sig hem. "Var inte så SISU!" Är ett uttryck jag hört riktas mot andra och jag tänkte nu försöka vara förtjänt de orden jag också.

I alla fall så inleddes denna resa med en kropp som av erfarenhet att dömma, hade dragit på sig en riktig resfeber, och efter lite mys med Susanne som råkade vara på Landvetter samtidigt, bar det iväg mot varmare breddgrader. En resa som gick förvånadsvärt bra då jag sov praktist taget konstant, med ett gråtuppehåll till "I kroppen min" förstås.

Första anhalt var Kuala Lumpur där det kramades ett kärt återseeende, strosades i monsterstora shoppingcenter och beundrade andra som kunde behärska prutarkonsten. Ett par dagar senare tog vi fart mot Borneo och Kuching, som fortfarande är en favoritstad.

Väl där fick vi uppleva något utöver det vanliga då ett dygn spenderades med urmärjade hundar, kackerlackor och underbara människor levandes tillsammans i djungeln. Helt klart den konstigaste upplevelsen jag haft men det var intressant och faktiskt lite underbart också. Det var även i den här staden vi blev inntroducerade för våra bedårande släktingar Orangutangerna, och i tystnad hateade lite på guiden som först tog oss till ett rehabilitation center för de stackars liven, och sedan pratade friskt och positivt om hur de river regnsskog för att kunna utvinna palmoja. "We replant the forest again" öh, ja, med palmer ja som ni några år senare skövlar ner.... Jag skulle kunna prata i evinnerlighet om just den här frågan, men det sparar vi till en annan gång.

Efter lite bokning var nästa stop på schemat Kota Kinabalu. Inte en favoritstad precis, men det kan bero  på att jag haffade en matförgiftning och spydde som en gris. De där nudlarna där på natten var nog inte optimala. Musslorna på Night marketen är kanske inte heller helt oskyldiga.

Efter en bussresa som var värre än de knasigaste serpentinvägarna genom både bergspass och regnsskog, mellanlandade vi i Sandakan för lite Ap- och björnsafari. Här växte sig kärleken för apor starkare. Staden var dock inget att hänga i julgranen och det regnade dessutom, så resor bokades om för hela Borneo, och vi satte oss på en buss mot Semporna. Bussresan höll dock på att bli kort när vi inkörandes med taxi till busstationen saknade en telefon, och eftersom vi redan tappat en telefon den här resan kändes det onödigt med en till. Tack taxichaufförren som gasade sig genom stan så att vi han tutstanna bussen på vägen tillbaka.

Semporna var sedan det äckligaste stället jag varit på då hela strandkanten användes som sopptipp, och till råga på det erövrades sophögarna av nästan två meter stora ödlor som var smällfeta av allt gott folk kastat vid vattenkanten. Dykningen några öar bort var dock ett himmelrike, och vår Walesare till intstruktör såg till att vi såg så många sköldpaddor större än oss som möjligt. Det var magiskt.

Natten som följde sen var minde magisk. Efter bussproblem och rökpauser var bussen tillbaka till KK fyra timmar senare än tidsplanen och vi fick därför muta taxichaffisen att köra till flygplatsen under 20 min för dubbla pengen för att vi ens skulle ha en minsta chans att kanske få checka in. Och visst, efter 25 min i taxi och två desperata med söta leenden fick vi dumpa våra väskor och säkra våra platser till Langkawi.

Väl på denna paradisö var vi sådär imponerade, men det var hyffsat billigt och vi fick lapa sol för snart skulle favvopojkarna komma vilket satte lite extra guldkant på vardagen. Efter en middag med Patriks vänner drogs det iväg till en paradisö på riktigt, och ja. Koh Lipe är troligen en av de bättre platser jag varit på. Vilken ö. Den som kan åka dit inom de kommande två åren måste, för efter det kommer det vara försent.

I paradiset solades och badades det i kristallklart och turkost vatten, dracks Chang på strandbarer och döks en gång till bara för att. Denna gången var till och mer magiskt än den första.

Efter lite sol bar det åter till Langkawi där vi spenderade en dag på moppe för att utforska ön vilket var mer än nog. Langkawi är inget för mig...

Sista stoppet var sedan KL igen och den här gången inleddes staden med dining in the dark viket var en upplevelse utöver det vanliga. Det har även shoppats i mängder och jag lyckades knipa ett par converse för 300 spänn och ett par på barnavdelningen för 200. De ville hellre låta bli att sälja ett par vuxenconverse i strl. 3 istället för att kolla barnstorlekarna verkade det som då det först blev aktuellt efter att jag frågat efter den största barnstorleken och expediten sett min lessa blick när 4orna inte på det här stället heller passade särskilt bra. Vi kan även checka av en utekväll på ett klubb som endast innehöll prostituerade och deras kunder, samt en blåsning av taxin på vägen dit.

Pojkarna lämnade sedan Malaysia en dag tidigare och jag och Erica utforskade Batu Caves för att fördriva tiden. De vara inte mycket att hänga i julgranen då de blivit turistförstörda och obevarade. Dock fick vi vattenflaskor snodda av giriga apor och nästan attackerade när de ville norpa vår snickers.

En Beef noodle soup to die for, en uppdatering av den numer obefintlliga sminkväskan (så sjukt tråkiga pengar...) , en ny tröja och självklart en sista omgång Crepes fick avsluta denna resa innan det var dags att bege sig mot flyget.

Det var det. Det var 28 dagars äventyr samlat på en och en halv sida. En och en halv sida som har öppnat mina ögon en aning, fått perspektiv på livet och gjort mig otroligt tacksam för hur bra jag själv har det. En resa jag helt klart kommer minnas som en av de bättre sakerna i det snart 21-åriga livet.

Resans bästa:

 Turistattraktion: Longhouses
Köp: Ett par knallrosa Zarabrallor och converse för 200 spänn
Bränna: Min rumpa första dagen. Stackars liten
Mat: Tråkigt nog OMGs sjuka burgare med extra allt på Koh Lipe, alternativt Beef noodle soup, eller kanske den helgrillade fisken med krabbsås som Erica åt på Koh Lipe.
Ställe: Paradiset Koh Lipe
Bästa resa : KL till Kuching då det gräts till filmen I am Sam.


Resans sämsta: 

Turistattraktion: Semporna i helhet alternativt Batu Caves. Grottorna hade jag klarat mig utan om det inte vore för aporna...
Köp: Bussbiljetten mellan Semporna och KK helt klart
Bränna: Perrans superflagande nacke förstås, men använder man inte solkräm får man skylla sig själv.
Mat: Musslorna i KK som gjorde mig hängandes över toastolen
Ställe : Semporna. Äckligt och inget att göra. Träffade dock några sköna svenskar. Molly, påminn mig om att berätta om dem.!
Resa: Än en gång resan mellan Semporna och KK.

Så, vad av allt detta kommer jag ta med mig lite extra? Om man inte får säga ALLT, måste jag nog säga att förutom de små saker jag inhandlat, så är det den verklighetsuppfattning jag fått. Visst, jag har sett ett land, men en mängd olika kulturer, åsikter och levnadsstandarder som sätter snurr på tankarna. En månad rymmer mycket och jag kan bara tänka mig hur tankarna går i Ericas huvud som fått samma intryck fast gånger 6 månader.

Tack Asien för den här gången, jag önskar att jag hade mer tid och pengar för att kunna utforska resten av Asien också, men det får bli nästa gång!

prostitution och dansande beach clubs

Gårdagskvällen...ja, vad ska man säga om den? Efter att ha hittat en hygglig klubb på google som faktiskt var öppen på en måndag, köper Perran chips och kakor för att inte dippa samtidigt som vi börjar Sippa på några favvisöl vi inhandlat på någon kiosk längs gatan. Väl i Partymode Slinter vi ut som i en modevisning från diesel I jakt på en bankomat, som sjävklart inte fungerar. Ja ja, det löser sig tänkte vi och vinkar in en taxi med en chaufför som berättar att stället vi vill till ligger utanför Stan ... Jahapp! Han erbjuder sig att köra till något annat ställe för 40 RM då de inte använder taxametern efter 24.00 (_skitsnack). Den i bilen som sa OK till det rånpriset tänkte nog inte så långt. Chaffisen lät oss i alla fall välja mellan Changkat vilket är kroggatan och en klubb på vad han kallade för horgatan. Changkat hade vi ätit på kvällen innan och inkastarna där var olidliga, så lite prostitution i bakgrunden kunde väl inte vara så farligt?

Nej nej, att välja klackar denna dag var nog inte den bästa, för på det här stället ville man både som kille och tjej gärna inte vara som alla andra... Dock var ju vi ALLA FYRA längst där inne. Klubben visade sig i alla fall vara kvinnors arbetsplats där de värvade nya kunder till sina tjänster men fokuserade man hela tiden blicken på något i vårt gäng var det kul att bara dansa gärnet. Synd bara att inte coverbandet spelade längre , och att ölen var så förbaskat dyr.

Morgonen efter var något seg men uppenbarelsen att utcheckning var klockan 12 eller 12.30 isch och inte 11 gjorde det hela mycket lättare. Så efter en dusch drog vi via donken ut på shoppingtur där det handlades jackor, converse, byxor och shorts! Conversejakten sänkte dock humöret när varken färg eller storlek fanns men det lyftes efter en middag med spagetti!

Mätta och belåtna fortsatte vi conversejakten men gav upp. Det var istället dags att vinka av pojkarna för deras resa hem till värmen (?) . Jag och Erica insåg ganska snabbt att det är väldigt ensamt utan dem och i morgon skiljs även vi två åt.. Shit vad det går fort nu dock ska vi först hinna med Batu Caves, converse och crêpes innan det blir aktuellt!!

Kuala Lumpur är en stor stad det kan man ju säga. Efter att ha matat Perran som som vanligt fick världens hungerdipp (värre än mig mamma) så utforskade vi Pavillion. Patrik införskafade sig kvällens outfit medan vi andra var med som smakråd. Duschade och snygga efter lite kläddiskussioner bar det iväg mot dining in the dark som Tildaluren tipsade så varmt om. Om man säger så här; efter ett bitsk match mellan Patrik och Elina under restaurangens uppvärmningslek bådade fortsättningen av middagen inte så gott. Det var i alla fall en upplevelse som heter duga, och jag är imponerad av Ericas vattenservering under middagen. Helt klart något att rekomendera, och helt klart den dyraste middagen på resan. 

Efter paltkoma och energidropp drack vi världens äckligaste sangria innan vi damp ner i sängarna som strandade sälar fram till klockan 11 förmiddagen efter. 

Dagen har därefter spenderats i promenadens tecken då vi har prutat hem brillor och plånböcker i Chinatown, än en gång avgudat Crepesen i Cetral market och inhandlat en och annan sko. Bästa idag var Dieselbutiken som sålde 2 par riktiga jeans för 400 spänn vilket vi inte nappade på, men kom ändå alla hem med en varsin påse med billiga dieselkläder. 

Kvällen var ju tänkt att spenderas på KLs fetate uteställe men efter en facebookdiskussion med ägaren visade det sig vara stängt. Jahapp. Det får vi lösa. Lite öl och surf på rummet så är vi på banan igen ! 

Erica aka mästarprutarn

Nöjd efter sin livs första prutning som dessutom resulterade i 5RM billigare brillor än vad Perran lyckades med 

Go Pro?? 

Energidipp.

Vi lämnade sushihatarna för en stund och skrattade oss igenom rullbandssushi

Japp! Friterad räka med ostsås! 

Tjejerna får smileys på sina muggar medan killarna får en punkt. 

Tivoli a la shoppingcenter

tiden rinner ut

Tänk vad dagarna Springer förbi när man har roligt. Den magiska appen på telefonen visar 23 dagar i Malaysia och endast tre kvar. De sista dagarna spenderas tillbaka i den maxade staden Kuala Lumpur, och den här gången lämnar vi den inte förrän vi har spanat in köpcentret med en bergodalbana i. Tydligen låg det precis intill vårt boende förra gången, hur kunde vi missa detta?

Låt oss nu istället blunda för framtiden en stund och gå tillbaka till vad som hänt. Langkawi fick två dagar vilket var mer än nog. Det är ingen ö som ingen av oss var särskilt imponerade över. Kanske är det dock svårt att invardera Langkawi efter ett paradis som Koh Lipe. Gårdagen spenderades i alla fall till våra rumpors förtret på skumpande mopeder. En plan som vi hade haft länge men som höll på att gå i stöpet redan innan den hade börjat.

Olyckan slog till när de på uthyrningen frågade om vi var bekväma med att köra 125 cc som deras mopeder hade utan att ha MC-kort, och med tanke på den otur vi hade haft dittills kändes det ofantligt dumt att utmana ödet. Tack och lov löser förstås kvinnan i vår hotellreception allt, och själlvklart en moppehyrning också. Bara hon får ju 5.0 i betyg på tripadvisor.

Med mopparna i högsta hugg gjorde vi Langkawi osäkert körandes längs västra sidan upp till norra, över till östra, tillbaka till västra och hem igen. På den trippen hann vi tanka 6 liter för 24 kronor, köra grovt fel, äta Malaymat för under 10an, se ett vattenlöst waterfall och drabbas av panik i Cable cars. Det sistnämnda fick förstås Perran stå för som knappt vågar stå på en barstol, men vi kom alla upp och ner med livet i behåll utan smärre problem.

På kvällen slog vi på stort och käkade tvårätters och drack öl för en hundring var innan vi somnade som små barn i våra sängar tillsammans med våra nya roomies, myrorna.

Dagens förkyldning; Perran med den sexigt hesa målbråttsrösten Dagens bortslarvning: Elinas pennkjol. (tur att man köpte den för 49 :- på HM) Dagens tråkiga: Fick vänta 50 minuter på en förrätt Dagens räddning: Fick 10 % rabatt på notan och happy hour på ölen som kompensation.
Dagens köp: Patriks rena sockar! Lyckost
Dagens bästa : jackan som tappades i KL ÄR TILLBAAAKKAAA

Nästa Langkawi

Nu ska jag berätta en hhistoria som min mamma inte kommer tycka om...

I Onsdags gick vi och köpte båtbiljetter för att ta oss från den här ön, till allas förtret förstås. Dessa biljetter stoppade vi i en påse med vykort som ingen mindre än Elina själv ägde. Ja, ni förstår ju vart det här är på väg... I alla fall, efter en middag där jag lyckats spilla ut ett helt glas med ljusolja över Ericas vykort men missat min egen med biljetterna i, tappades vykorten ut på gågatan men samlades snabbt upp igen. Påsen lades sedan i ytterfacket på ryggsäcken där de stannade fram till idag.

Denna dag tyks vykorten inklusive frimärken vara kvar men de stackars biljetterna lös med sin frånvaro. Jahapp. Vilken överraskning? Det enda ansvar jag haft sedan patrik och Per kom sumpade man ju totalt.

Det fanns inte ens ork att få spel utan det vara bara att plocka Patriks pass och leta reda på vilken av alla resebyråer som hade Patriks namn på en biljett. Om man säger så här så vet alla på ön vem den blonda, slarviga svensken är nu....

Efter den lilla trippen blev det strandhäng och Perran utmanade förstås ödet utan solkräm vilket han fick betala dyrt för. Det blir stå och sova för hans del, men ingen sympati inte. Patriks Nacke fick sig också en regäl kyss, men han får till sin lättnad fortfarande ligga ner och sova.

Väl framme i Langkawi visar det sig att hotellet bara har ett rum bokat när vår bokning säger två, och eftersom vi inte får sova fyra i samma rum så fick vi dela på oss på två olika boenden. Svintråkigt, men eftersom kvinnan i receptionen var så ofantigt gullig fick det väl gå. Dessutom fick Patrik och hans 80 Liters-väska dela moppe med en man och hans två barn på väg till hotellet så det var ju faktiskt win win!

I morgon blir det moppehyra för 40 spänn så morgondagen blir en bra dag. Må vi vakna upp och landet har bytt till högertrafik under natten tack!

igår åt vi världens goaste fisk oocg drack Chang på en Reaggiebar medan vi tittade på monstermoln! men batteriet tar slut, vilket det nu gjorde....