hon springer med tindrande ögon, hon springer på taniga ben

Bara en vecka kvar och det är fortfarande stress stress stress som gäller, men inga sura miner för det. Snart är det ju jullov!!

Helgen har spenderats i backen från klockan 7 på morgonen  till 5, fredag lördag och söndag och efter det har jag varit på möten sen däckat i mina skolböcker. Ser ut att bli mer däckande i skolböckerna den här veckan. 

Ja, Det är alltså bra! Har dock dragit på mig en redig förkylning, vilket kanske inte är så konstigt efter alla timmar med lite för kalla fötter? 

Är det någon som sett Nikonreklamen? Här är i alla fall den låten och jag älskar den. Vågar till och med säga det nu när Molly numer kör på Nikon istället för canon... ;)

Jag kan inte heller släppa Timbuktu's version av flickan och kråkan. 

Jag hatar när folk lägger ut låttexter på sina bloggar, för man orkar aldrig läsa dem. Idag tänker jag säga emot mig själv och lägga ut en själv. Orkar man inte läsa den, varför inte sjunga den då? Väldigt bra text. Han kanske inte är så pjåkig den där Wiehe ändå..

Jag satt häromdagen och läste min tidning 

en dag som så många förut. 

O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som 

en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka 

med en skadskjuten kråka i famn 

hon springer iväg genom skogen 

så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar 

hon springer på taniga ben 

o hon bönar och ber och hon hoppas och tror 

att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust 

o hennes kind är så flämtande röd 

kråkan är klumpig och kraxande svart 

om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet 

hos en skadskjuten fågel i famn 

hon springer mot trygghet och värme 

för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon 

hon springer på taniga ben 

för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt 

att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd 

jag skakade av rädsla och skräck 

för jag visste ju alldeles tydligt och klart 

att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka 

och jag är ett springande barn 

som tror det finns någon som kan hjälpa mig än 

som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta 

jag springer på taniga ben 

O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet 

att det redan är alldeles för sent