Vi hade sedan länge sagt att vi skulle beta av kulturella saker innan pojkarna kommer och Borneo är en samlig av hur mycket kultur /religion som helst så det blev ju superbra. Vad är dessutom inte kulturellt om inte att bo i ett Longhouse i ett dygn. Vad är ett Longhouse kan man då fråga sig, och jag säger bara, Googla men kort och gott är det ett 150 meter långt och upphöjt hus där ungefär 30 familjer får ett rum var.
Dagen inleddes dock med lite orangutanger i ett av rehabilitation centrerna och jag säger bara. Vilka underbara djur. Synd att jag fortfarande är kass på att ta bilder för jag antar att de systemkameraägande turistjapanerna har superfina bilder att visa för sina familjer där hemma.... Kul för dem.
Inte nog med det så har vi även besökt en pepparfarm, en matmarknad och ett malaysianskt turisthak där vi stannade på lunch.
I alla fall, åter till Longhousen. Efter tre timmar bil och en timme longboat i krokodilfyllda vatten kommer vi fram till ett superlångt hus uppbyggt på en kulle. Ett hus där vi blir emottagna med öppna armar och ben och inkastade i ett hav av människor i saronger, urmärjade hundar, höns och katter. Genast blev vi erbjudna hett te i 40 gradig värme, riswhiskey och risvin (som vi nu vet exakt hur man tillverkar) som skulle shottas glas efter glas in på sena kvällen. Ni förstår ju. Inte konstigt att vår guide och Erika vaknade med huvudvärk i morse. Det är tydligen oförskämt att inte äta eller dricka upp.. Har aldrig tyckt att alkoholdrycker varit så äckliga och aldrig heller svettats så mycket i hela mitt liv!
Maten fick vi vara med att laga vilket var väldigt gott förutom att det allt brosk och liknande på grisköttet men det var bara att le och knapra på. Rumpan värker då man alltid under alla omständigheter satt på golvet och det är sjukt att magen inte spårade mer då man äter allt med händerna, samtidigt som man gör allt annat med händerna. Ja ja. Mage av stål!
Som sagt, en upplevelse utöver det vanliga men helt klart värt pengarna.
I morgon styr kosen mot nordligare breddgrader och Kota Kinnabalu med flyg då det faktiskt var lika billigt som att spendera ett dygn i buss, tråkigt att förkorta restiden med 23 timmar....
Vi får bara hålla tummarna nu att Erica inte fått den klassiska Bengifebern när hon nu ligger däckad i feberfrossa i sängen över mig. Lite alvedon på det så ska hon nog vara på benen hon också!
Här följer nu några få av de 300 bilder jag tagit de senaste dygnet. Fortfarande lika kassa som de innan!
Självklart var vi också med och slog klackarna i taket Iban style
Min sovkompis INNANFÖR nätet. Drömde mardrömmar om ormar på grund av den
Vi visade inte vart skåpet skulle stå med blowpipe
Eller, ja, Erica gjorde
Hahahaha
Tilda sa något om att dessa djur var underbarare än någonsin... Öööh ja?
Så skabbig har jag aldrig varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar