Elinas Goda: Det rödas dag

Glad alla hjärtans dag världen!

Nu har jag mycket att berätta! Från Sopstaden Semporna tog vi båten till den lilla ön Mabul som är något av en paradisresort med "flyktingar" från Fillipinerna på ena sidan bryggan och en maxad turistdykresort på andra sidan. Skön kontrast var det tills instruktörerna berättade att de ville ha bort dem därifrån. Men hallå? De har nog varit där liiite längre än ni men fine, kör bort dem bara... men jag ska inte lägga mig i. Båda sidor var trevliga.

Jag och Erica hade i alla fall anmält oss till två dyk med intruktör. Instruktören hette Deano, var en bränd Waelsare som konstant skämtade. Han var med andra ord underbar! Vi inledde hela dagen med att kämpa oss ner för de viktiga 8 trappstegen ner i vattnet med dykarutrustning på ryggen och redan där var det problem, men efter lite om och med satt vi och våra gul/blå simfötter på trappsteget med halva kroppen i ett ljummet, turkost och glasklart vatten.

Hela huvudetundervattengrejen inleddes med fem övningar I FALL det skulle ske något oväntat. Här skapades det lite problem då man skulle andas in en andetag i munstycket under vattnet (som bara det var en panik i sig) och sedan ta bort munstycket, låtsas tappa det, plocka upp det igen och stoppa tillbaka det i munnen och tömma det på vatten. Detta gick förstås bra tills man skulle stoppa tillbala munstycket och hela munnen fylldes med vatten samtidigt som cyklopet åkte upp av luftbubblorna och allt blev svart och man visste att man inte kunde andas. Jag for upp som ett fyrverkeri ur vattnet och tänkte: Fan, har jag betalat 600 spänn för att doppa håret under vattnet? Nej så fick det inte bli! Så med lite jävlar anamma fick paniken att inte kunna andas hänga kvar medans jag plågade mig under vattnet. Det var det förstås värt för 10 min senare gled vi runt i filmen hitta nemo som om vi inte gjort annat i hela våra liv. Det var magiskt. Vi såg nemo (black version), Gail och sköldpaddorna som förövrigt var större än mig(!). Helt enkelt svinbra.

På kvällen tog vi nattbussen tillbaka till Kota Kinabalu för att sedan ta flyget till Langkawi men det blev lite stressigt då bussen på något jävla vänster var nästan 4 timmar sen till KK. Så efter lite påstressning på chaffisen som trots att han visste att vi var så sena, insisterade på en rök- och kisspaus en gång i halvtimmen. Erica mutan en taxi att köra oss till flygplatsen dubbelt så fort om han fick dubbelt betalt, och efter att ha blinkat med ögonen till kvinnan i incheckningsdisken fick vi checka in vårt bagage trots att den precis stängt. Pjuh, vi är bäst!

Note to oneself: 4 timmars spelrum när man reser är tydligen inte enough...

Här i Lankawi bor vi på ett mysigt hostel 400 meter från stranden och det är som vi är en enda stor familj. Idag har vi stekt på stranden (mest i skuggan för man dör av värme i solen), kollat lite längdskidor!! Japp Det första hostlet som sänder OS!! och kollat solnedgången. Bra dag måste jag ändå säga och det kan min rumpa garantera.

Varning för stötande bilder....