Vi har alltid diskuterat varför vi svenskar är så torra när man sitter på bussen. Varför inte prata med dem man sitter nära? självklart får man igen för de tankarna när man mår som sämst? Efter att Flisan dumpad mig vid bussen börjar damen bredvid mig på busstorget att prata och prata och prata och prata och prata. När man sedan tror att det är över kommer ännu en som precis i den stunden var en onödig fråga... Väl på bussen tror jag att jag kan få sova, men icke. En annan kvinna ser att jag håller på att slummra i körkortsboken och frågar om jag håller på att ta körkort. Min första tanke är då "NEJ, Jag bara läser den för skoj skull. Den är så himla intressant!" Sen HOPPAR HON BAK och börjar ställa massa konstiga frågor och säger att jag ser ut som en hästtjej? att jag ser otroligt målinriktad ut och verkar jättetrevlig. Shit, tänker jag och börjar fundera på om hon försöker flirta in sig för att få följa mig hem? Från Östersund till Hackås sitter hon där och det är låååångt när man bara vill att det ska ta slut.
Jag älskar att prata med folk och hade utan tvekan tyckt att de var trevligt att prata med dem i vanliga fall, men man måste kunna läsa av när människor inte vill prata när det enda de vill är att sova.... Men fick väl som sagt tillbaka för att jag klagade ;) Är det det som kallas ödet? karma?
Denna dag har jag bara sovit, Tittat på tv och spelat wordfeud. Jag har inte orkat något annat. Inget alls faktiskt men jag känner mig friskare. Bara totalt utan energi. Jag hoppas jag denna gång får vara som Molly, när hon blir sjuk kan hon bara sova en natt sen blir hon frisk. Ska ändå pallra mig in i duschen nu och sedan dra på Årsmöte. Det blir ju liksom middag!
Bjussar på lite random bilder från förr.
Jag skulle delta i en tävling som Cloetta hade en gång. Man skulle göra en fl grimas. Glömde dock skicka in bilden. Annars hade jag ju lätt vunnit.
Det här är min söta farfar och min lillasyster med änglahår
Molly, Tom och Jag. Det ser ut att vara en tråkig film?
Mollpan och jag bara några hundra meter från vårt hus faktiskt. Innan vi visste att det skulle bli vårt hus.
Kolla snuttan!
Förstår inte vad som är så roligt? Där är min älskade JuppJupp!!
Wildafisen i sina glasdagar!
Tog mig ett dopp i den där bäcken vid djupdalsvallen. Minns det än.
Granny fyllde 70 och det firades förstås med buller och brak på Lanzarote!
Elina idag. Ser fortfarande likadan ut. Lika liten. Hon damen på busstorget trodde förövrigt att jag gick i nian. Tackar för den vännen kände jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar