Vänskapen är tillbaka

Det har väl inte undgått någon att mitt vänförråd varit lite mängdlöst det senaste halvåret. Jag klagar dock inte. De vänner jag fått har varit BÄST!

Igår och dagen innan detvar däremot en sån där dag, när man minns hur gött det är att ha sin gamla vänskapskrets tillbaka. Jag och Nathalie har ränt runt i både bergs, på völlan och i funäs, Olle har lagat mat och skrämt bort spöken när man ska sova och Åsa och Magda har öppnat sitt hem för en ensam stackare på ett tokigt, udda men underbart sätt som bara de kan.

Jag menar, hur normalt är toppless vindrickande samtidigt som man sjunger Peder Perssons version av hallelujah "halve Kua" det högsta man kan om och om igen tills rösterna inte längre existerar? Fullkomligt normalt!

Det är så skönt att veta att trots att man varit borta i nästan ett halvt år utan att man hörts, så är det precis som vanligt. I funäs står tiden stilla och det är i positiv mening.